UNDERBARA ni!
Vi har varit på en utflykt nu i eftermiddag/kväll. Var först i en lekpark så att B fick leka av sig lite.
Sedan åkte vi hem till S's föräldrar och åt middag. Det är så skönt att vara där, jag har verkligen
världens bästa svärföräldrar!!!
Fredag imorgon och helg. Det ska bli skönt att ha S hemma hela dagarna, så att även han får se mitt
nya jag...som orkar och vill göra saker!
Jag måste berätta om ett till framsteg mig och B emellan, han ÄLSKAR sina nappar och snutte över allt,
och idag när vi satt i bilen så tar han sin ena napp och säger "mamma" och pekar på min mun.
När jag efter en stund stoppat in nappen i min mun på hans begäran ger han mig sin snutte.
Jag, hans mamma, skulle promt ha hans käraste ägodelar.... Jag kände hur ögonen sprängdes, och vilken
värk jag fick i hjärtat. En värk av glädje, men också av väldig sorg - varför i hela h***ete har jag inte
sökt hjälp tidigare? Hur kan jag ha låtit mig missa ett och ett halvt år av mitt underbara barns liv?
Nu visar sig dock biverkningarna igen, trött trött trött... så nu blir det sängen. Kvart över åtta!!!
MASSA kramar M
p.s. jag lovar att jag ska ta någon dag och svara på alla era kommentarer!
Finaste du
Ta väl hand om dig och din familj. Jag hörde ett sånt bra uttryck förra veckan som jag alltid tycker passar in.
Det finns bara en dag - det är idag. Gårdagen kan man inte göra något åt och morgondagen vet man ingenting om. Så njut ,så mycket du kan- av just idag
Bättre sent än aldrig, eller hur?!
Kram
Sitter här hemma, och upptäckte din blogg via en länk på vimmelmammans blogg. Jag har läst din blogg, du får mig att börja gråta. Att våga ta ett så stort steg här i livet, att våga söka hjälp och framförallt ta emot den. Det är starkt av dig. Jag vet att din son alltid kommer älska dig, även din sambo. Kämpa vidare, detta är bara början.
Hej!
Åh vilken härlig, sorglig blogg. Tycker du är fantastisk som orkar skriva om det du upplevt. Så hemskt att inte orka finnas till för sitt barn, men nu! Det är fantastiskt att vara mamma om man mår bra själv!Angående det du skrev om din vikt, jag är själv överviktig (ca 40 kg för mycket från början...)och har börjat med GI diet, kanske nåt för dej?? Funkar kanon för mej (som har provat Allt annat i diet-väg)-5 kg på 4 veckor (hurra!!!)
Självklart är det viktigaste att du får ordning på allt det andra först, men sen ?!
Fortsätter följa dej och hoppas få följa dina framsteg i ditt "nya liv"
Kram från Jenie
Hej! Jag trillade in på din blogg via Vimmelmamman. Så otroligt stark du är som vågade söka hjälp och som vågar dela med dig av din historia! Jag önskar dig all lycka och hoppas få följa ert nya liv!
Kram! /Karin
DU ÄR EN BRA MAMMA!!!
Det har du bevisat genom att söka hjälp och fått hjälp...Lycka till med mammajobbet!
Kramen!
hade gått upp för mkt,håller nu på att gå ner i vikt,fast idag har jag jättefuskat,det händer ibland, jag har bantat hela mitt liv till och från,det som är enklast att följa är att bara äta typ ca 60 kolhydrater per dag,d.v.s.bara räkna kolhydrater,överglänser alla andra bantningsprogram,tröstäter p.g.a. sjukdom och värk,lycka till med ditt liv,jag är helt emot "lyckopiller",jag blir bara drogad,vi regerar nog olika,har själv fått på sjukhus,då jag klagat,men tål ej dem,hur länge ska du ta dem?
Kommer in från Vimmelmamman... och blir så glad att det börjar gå bättre för dig,och jag önskar dig all lycka i framtiden.
Ta hand om dig och din familj!
Även om du känner att du missat tid så får du försöka att inte se bakåt utan framåt, ni har massor av tid att umgås och må bra av varandra.
Det är starkt att erkänna för sig själv att man inte mår bra och ännu starkare att söka hjälp. Jag tänker följa din resa här och hoppas att allt kommer att gå bra=)
åh jag VET vad du går igenom,har själv drabbats av en förlossningsdeppresion,som varade i hela två år,i dag mår jag bra,o jag tror på dig du fixar detta,massa kramar till dig o din familj.
Tänk på alla år du har framför dig med din underbare son...det är från nu det räknas när du har insikten att du har fått ett redskap som gör att du mår som den du verkligen är...ha en fortsatt bra framtid med din lilla familj och var rädd om er..kram
jag, precis som alla andra, upptäckte din blogg via vimmelmamman. Och jag precis som du, går på antideppressiv. Jag vet vad en deppresion kan göra med än, och även om man har medicin kan det finnas dagar som är mörka och svåra och som man käpar sig igenom.
Det gör mig varmt i hela hjärtat av att läsa att du lyckats trotsa så många av dina demoner och kunna njuta av ditt liv med ditt barn!
Bara en liten tanke i vardagen :)
Ha det underbart.
//hannah
Gråter av glädje, att du lyckats ta tag i ditt liv, att "B" nu får den mamman han förtjänar! (alla barn förtjänar närvarande föräldrar!)
Kämpa på, du kommer kanske att hamna i svackor men bara fortsätt, det går över!
Jag hejjar på dig av hela mitt hjärta!
Åh jag känner så för dig, för jag vet exakt vad du gått/går igenom. Jag känner så stor lycka för dej dels för att jag vet hur det kan gå om man inte får hjälp, du är jätteduktig som sökt hjälp.
För min del så var Den stora skillnaden att Jag tvingades under många år att leva med min depression för att jag inte fick gå till läkaren lr äta medicin mot depressionen för min dåvarande man och pappa till mina barn.
Det gjorde att mina äldsta barn inte levt ett jättebra liv och mitt äldsta barn har stora problem i livet med depressioner o elände.
Nu slutade det bra iallafall pga att jag gick till en läkare i smyg, och oxå till slut lämnade mannen. Men tänk om jag haft ditt mod o gått mycket tidigare.
Kämpa på, du är så duktig, och vilken tur att ditt barn har dig som mamma.
Läste dina ord på Vimmelmammans blogg. Gräm dig inte över det som varit utan fokusera på det du nu kan göra rätt. Jag önskar dig lycka till!
Hälsningar från en nyfunnen läsare :)
Hittade hit via vimmelmamman. Det är underbart, att du fått hjälp, att du och B äntligen får träffas på riktigt, att tillvaron känns ljusare, att du delar med dig av din historia och ditt liv, och att du genom den här bloggen kommer hjälpa så många andra.
Det kommer bli bra, du är stark!
Många varma kramar från mig!
Hej kära M.
Hittade din blog idag och blev direkt fast.
Du är en helt underbar person och du ska vara stolt att du tagit dig igenom det du gjort. Det är starkt av dig och ditt barn kommer tacka dig en dag!
Kommer absolut fortsätta följa dig och din blogg.
Lycka Till...
Kram Sandra
Du är så modig! En stor eloge till dig som inte bara tagit tag i situationen- du har vågat berätta. För jag är övertygad om att du inte är ensam, inte på långa vägar, och förmodligen har du nu hjälpt flera personer.
kram
Du är jätte duktig som har sökt hjälp,
det som har varit har varit. Ta åt dig av all positiv respons.
Ha en bra helg.
Kramar
Hej,
hittade hit genom lottas blogg.
Jag känner mkt väl igen mig i det du skrev till henne. Jag har en 1åring här hemma, som också ska börja på dagis snart. innan jag blev gravid hamnade jag också i depp... och många kg för mkt. Jag jobbar också inom vården och är också en rel ung mamma. Jag åt cipralex innan grav och fram till vecka 19 då jag hade trappat ut.
Jag känner igen det där med att sitta framför datorn och bli sur när lillkillen kommer och knappar och "förstör" eller drar i sladdarna.
Bra gjort att du tog tag i det! Heja dig!
You can do it! Och härligt som Lotta skrev att man kan alltid göra om, göra bättre. Det är en svår konst att vara positiv och kunna se det fina i saker, men det går! Heja!
Mvh M
Hej igen!
Det är aldrig för sent!!! Du har ju verkligen tagit tag i ditt liv nu. Jättebra jobbat! Se framåt, det som har varit har varit, försök fokusera på framtiden och allt positivt. Struktur i vardagen är jätteviktigt ( som du redan upptäckt) bara en sån sak som att sängen är bäddad.
Jag har själv haft stora traumatiska upplevelser i livet och vet vad jag pratar om.
1000 kramar till dig =)
Tassar in och önskar er en mysig och trevlig helg!
Kramen!
Så underbart....Jag förmådde inte läsa riktigt noga för då hade jag nog börjat hulka...
Ni är så på väg!!! Men du, be din sambo att OM du skulle visa tecken på att du inte är i balans, att han tvingar dig att söka mera hjälp! Nu menar jag inte alls att det blir så, men som en säkerhetsåtgärd, jag vill så gärna att allt går bra för er nu. Ni visar ju på att ni är så underbara och kärleksfulla människor, och då ska inte kemikalierna i hjärnan få påverka ert liv fel igen!
KRAM!
Tänk så här.....istället för att tänka att du missat massa tid med din son.....så nu har du massa år och tid att uppskatta och njuta. Det som varit har varit och nu är NU! Du är superduktig och det är normalt att bli trött av antideppresivt så ta det för vad det är och vila. Tack för din fina kommentar på min blogg. Men du tänk på att inte känna stress för att du måste svara på alla kommentarer. Det måste man INTE!! Kram <3
