Trött
B somnade i bilen på vägen hem, så jag bar upp honom i säng direkt vi kom in.
Han har en liten förkylning som ligger och gror någonstans där inne, förhoppningsvis så vinner
immunförsvaret och den slipper bryta ut.
Vi hämtade upp S på jobbet på väg hem ifrån B's moster. Skönt att han jobbar i närheten nu,
då kommer han hem mycket tidigare om eftermiddagarna!
Jag har mått bra idag. På en skala ett till tio, så en sexa i alla fall.
Jag är trött idag, det har sänkt humöret en aning. Det är ju en biverkning av tabletterna.
Så när jag har skrivit klart här tänkte jag lägga mig på sängen och bara ligga. En liten stund i alla fall.
Men innan jag gör det, så måste jag bara visa er den här...
Har ni sett en sådan? Bilen är iklädd fuskgräsmatta och plast blommor;)
Kramar /M-som i mamma
Hej. Jag läste din blogg för första gången nu på morgonen. Blev berörd av det du skrev. Jag var i en liknande sits för 1-2 år sen. Var gravt deprimerad och skar mig och hamnade på olika avdelningar inom stockholms län. Började äta Cipralex och Atharax och hamnade i något slags vakum. Ska påpekas också att jag hade en enorm seperationsångest som gjorde att depressionen bröt ut. Nu har ju inte jag som du, en förlossningsdepression. Men allt jag sett du skrivit har stämt in väldigt bra på mig. Jag ville bara att du skulle få veta att du inte är ensam. Om du vill prata med mig eller fråga om råd så är du välkommen att besöka min blogg. Där har jag skrivit i lite över 1 år nu och jag kämpar fortfarande mot min depression. Stor kram till dig. Jag tror på dig! Jag vet vad du går igenom känslomässigt. KRAM /annie
Sänder många varma tankar till dej och din lilla familj!!!<3
Jag kan inte säga att jag förstår hur det känns, för det gör jag inte. MEN vad jag kan säga är att du är modig som berättar, det tyder på en stark vilja och att du är medveten och DET min vän är A och O. Alla människor mår dåligt någon gång i livet, det handlar om att ta tillbaka makten över sig själv och du är på god väg!!! Kämpa på, det finns faktiskt en massa ljus i slutet av tunneln. Kram från en mamma till en mamma.
Jag tycker du är hemskt modig och stark som verkligen gör nåt och vågar berätta. Stor kram till dig! Och gör fler flygplan till B - sånt är bra !
Fortsätt kämpa, jag fick en tår i ögat när jag läste vad du skrev, vilken otrolig sjukdomsinsikt du har, och med det bättre odds för att du kommer bli frisk. Tänker goda tankar om dig och din familj idag, stor kram!
"Det stora är inte att aldrig falla, det stora är att resa sig igen" säger ett ordspråk. Tycker du är "STOR" som börjat din kamp, lycka till!!
Du är jätteduktig och det är bra att du öppen om hur du mår. Jag har en son på 18 år som också blivit en ny son av antideppresivt. Han var som du, inget var kul och nu deltar han i livet igen. Så tänk vad bra det är att det finns hjälp. Ta en dag i taget och ett steg åt gången. Har man bett om hjälp är man på god väg till det "nya" livet. Kämpa på! Jag kommer följa din blogg....Styrkekramar....
Vilken bra mamma du är är, som vågar och vekligen tar tag i det här!
Ta små steg fram och bli inte rädd om något steg går bakåt. Livet tar sina svängar ibland men modigt av dig att du tar itur med det.
Du är värdefull och har rätt att må bra!
Du är en toppen tjej!
Lycka till,Sara
Hej!
hittade hit via vimmelmamman.
Måste bara säga att jag tycker du är riktigt bra mamma!!! Du har faktiskt hela tiden gjort det bästa du kunnat just då och där!
Är glad att du är så stark!
Önskar dig och din familj all lycka!
Kram!!!
Hej!
Jag vet precis vad du går igenom. Jag har själv varit i det där mörka hålet och trott att jag aldrig skulle kunna komma upp igen. Jag sökte dock hjälp tidigt (endast pga av att jag inte kunde ens sova och att jag grät 23 timmar/dygn)
Jag har skrivit en del i min blogg om min förlossningsdepression.
Det finns mycket bra hjälp att få i det här landet, jag lovar, det tråkiga är att man måste kämpa för att få hjälpen tyvärr.
Jag är glad för din skull att du fått hjälp. Antidepressiva var det som hjälpte mig. Var rädd för tabletterna först, men efter någon vecka gick det inte att förneka att de hade hjälpt mig på ett magiskt vis som jag inte trodde var möjligt eller ens vågat hoppats på!
har du fått någon samtalskontakt? det kan vara skönt och bra, jag hade det, två stycken. på BUP är dom suveräna, min psykolog hjälpte mig otroligt mycket där!
Du KOMMER bli bra igen och även fast det inte känns som det kommer du även att ha helt normala känslor för din son. Du kommer bli arg på honom utan att få dåligt samvete, du kommer känna en otroligt stark kärlek till honom, knyta band, du kommer att stå och titta på honom ibland när han sover och översvämmas med känslor att dina ögon tåras, du kommer krama honom och aldrig vilja släppa! Det här kan jag lova dig!
Fortsätt kampen. det blir bara bättre och bättre! var inte rädd om du har en dålig dag ibland, det betyder inte att deppen är tillbaka sen!
KRAMARA johanna och Max, vi hejar på dig!
Hej,
Hittade hit från Vimmelmamman. Måste bara säga att det är fantastiskt att du vågar låta henne beröra dig, och att du tar tag i det som plågar dig. Det är så modigt.
"Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv..."
Du är på god väg, och det kommer bara att bli bättre.
Styrkekramar till dig.
Det måste vara skönt för dig att höra att du inte är ensam om att må dåligt. Även om det inte gör att man mår direkt bättre så är det ändå en slags tröst. Du är stark som orkar ta tag i ditt liv och vilja en förändring, för det är därifrån det måste komma. Om du vill så kan du läsa http://sokrates.webblogg.se/ här, min son har skrivit mycket om att må dåligt, och hur man mår bättre. (Han är numera psykologistudent). Stora kramar!
Hej!
Jag kom in här via vimmelmamman & kände att jag måste skriva & berömma dig!
Starkt av dig!
Härligt att man kan få hjälp & börja känna glädje i livet!!
Jag har lagt upp dig på min favorit-lista & kommer föja dig!
People need joy!
:-) Lise-Lotte
Bra jobbat och shit så modig du är!
Hitta hit genom vimmelmamma.
Lycka till, Det är modigt och grymt gjort av dig.
Tycker du är grymt modig.
Har varit där du är och vandrat lång väg.
Du har en otroligt spännande vandring att göra och du kommer lära dig så mycket om dig själv, livet, B och bara det kommer vara erfarenheter och insikter värt att kämpa.
Lycka till och kram!
hittade hit från Vimmelmamman, och kommer verkligen att följa din blogg. Så otroligt klok du är! Jag har också varit nere i det djupa hålet 2ggr efter att jag fått mina fina barn. Första gången gick jag bara på samtal under 1års tid och så när det var dags för den andra svängen kombinerade jag medicin och samtal. Stor kram till dig!
Hej, hittade även jag hit via vimmelmamman. När jag läste det du skrivit till henne fylldes mina ögon med tårar. Jag känner så igen mig i det du skriver och det du går igenom. För snart två år sedan hamnade jag i djup depression. Ensamstående med två underbara flickor. Jag gick in i en glasbubbla och kunde knappt ta kontakt med omvärlden. Allt gick i slowmotion. Den dagen jag orkade och med glädje gick till badhuset med båda barnen - så insåg jag att livet hade vänt. Jag orkade så mycket,jag njöt av flickornas glädje. Jag fick, precis som du beskriver, pter igen vara den mamma som jag en gång i tiden var. Glad och närvarande. All lycka till dig och massvis med styrkekramar!!
Läste om dej hos Vimmelmamman...Bra jobbat:))!
Hittade hit via en länk från vimmelmamman...
Att må skit är inte lätt. & att få andra att förstå är ännu mindre lätt. Att inte vara sig själv är SKITSVÅRT...
Jag är hemma och har varit sjukskriven sedan slutet på augusti. Utmattningsdepression säger de... själv kan jag inte riktigt se det, men jag har väl inte förlikat mig med tanken än. Har varit "såhär" sedan jag var gravid. Och sen har det väl bara blivit värre. Förra hösten slutade min kropp att fungera under ca 10 minuter, kunde inte röra mig, inte prata. Men jag kunde tänka. Trodde jag skulle dö...
Men de visste inte vad det var... och inget mer hände. Trött, huvudvärk dagligen och allmänt nedstämd. Lillkillen som snart är 3 år har hela tiden haft en underbar pappa som även är min sambo. Han har ställt upp och stöttat. Men att inte riktigt veta vad som är på gång med kroppen är fruktansvärt.
Så, ja, jag tror jag förstår vad du går igenom.
Alla styrkekramar som finns
Från en annan mamma på L
P.S Jag kommer att återkomma till denna blogg! Hejar på dig!
D.S
Hittade hit via Vimmelmamman.
Det är säkert tufft och svårt, men du har tagit tag i din situation, du låter klok och verkar ha fått hjälp. Du kommer att fixa detta, du är på rätt väg, du har allt att vinna!
Kram!
Hej! Härligt att du sökt hjälp! jag har varit i samma situation som du mått jättedåligt men man ska ju alltid visa sig duktig! Medicinerna är jättejobbiga i början trodde att jag skulle klara det utan lugnande men fick ge mej!! Nu har jag ätit medicin i 5 år och börjar faktiskt trappa ner , men väldigt långsamt! Försök att lyssna på din kropp du har bara en! Lycka till! jag hejar på dej!!!KRAM
Hittade - som så många andra- hit via vimmelmamman.. Ditt brev till henne, berörde mig.. Kände igen mig i vissa delar... Men det är längesen nu... Men jag minns det där första MÖTET.. Magiskt! Och man bara känner- att NU är jag på rätt väg.. Äntligen!
Ska kika in här fler ggr.. :)
Läcker bil-bild förresten! :)
L: har du kollat sköldkörtelfunktionen hos läkare? http://thyroid.se/ Händer ibland när man fått barn.
Även jag hittade hit via Vimmelmamman.
Otroligt starkt av dig!
Lycka till!
Kram
Och även jag hittade dig genom vimmelmamman. Hoppas allt går bra för dig.
Ska fortsätta kika in hos dig.
kram
Jag var gripen av ditt brev hos vimmelmamman. Modigt att berätta om det och erkänna för sig själv, ett stort steg på vägen. Om du vore min vän hade jag stöttat dig helt o hållet. Kraaam!!
